|
i höstas var jag på intervju på ica för att jobba i korvmojjen. (lite osmart att gå dit när jag visste att jag inte ville ha jobbet men ändå) fick frågan om jag skulle tacka ja om jag fick jobbet, självklart svarade jag ja... (hur dumt låter det inte om man skulle säga nej på en sån fråga liksom....
hon som intervjuade mig var en ståtlig kvinna, en lite mildare cruella de vil(?) typ. Alltså en individ med skarpa mörka ögon. Jag hade lätt blivit osäker med henne som arbetsgivare.
Dagen efter ringde hon och sa att jag fått jobbet, jag sa tack men nej tack.
Sen dess har jag gömt mig bakom varje hylla, kundvagn, människa you name it, så fort jag är inne i butiken. vilket är ganska ofta då det är billigast där. hittils har jag lyckats gömma mig skitbra, lite krökta ryggar bakom långsamma tanter osv.
MEN.
i förrgår, på mitt jobb, så står det en kvinna med ryggen mot mig. Jag seglar fram lite galant si så där och välkomnar henne med ett varmt hej...
När personen vänder sig om, går allt i slow motion och hennes röst blir lika mörk som det går sakta "heeeeeeeiiiiiiiij". shit. SHIT! det var hon!!!!!
hon som jag gömt mig för i ett halvårs tid, och så hälsar jag på henne!
haha, det var kul. jag sprang och gömde mig på lagret.
min jobbarkompis kom o frågade vad jag höll på med.
det undrade faktiskt jag med.
JOSEFiNE
|
